dag 26 - mina rädslor
förutom det här med död och att bli lämnad ensam har jag två rädslor, en jag drömmer mardrömmar om och en jag som tur är inte gör det.
Den senare är knivar, något jag är pinsamt rädd för. Jag hatar innerligt att skära mig och kan knappt diska våra köksknivar utan oro. hrm.
den största rädslan som jag drömmer mardrömmar om, är att åka hiss eller tbana, veta vart jag ska gå av, men helt plötsligt stannar jag på en helt annan våning/plats. Alltså, hissen bara fortsätter rakt ner tusen våningar under marken.. svårt att förklara. Nåväl, när vi var i Berlin för ett par veckor sen hade vi precis kommit in till stan och skulle åka u-bahn. Vi kommer ner på perrongen och ser vårt tåg och hoppar på, bara för att i samma sekund som dörrarna stängs, inse att tåget är helt tomt. you see, lämnar man en av huvudstationerna med en perrong full av människor, är oddsen rätt låga att tåget ska vara helt tomt. In i en tunnel åkte vi, för att sen helt plötsligt stanna. Behöver jag ena säga att jag var nära ett nervsammanbrott? Efter en stund kommer ett annat tåg, och där ser vi ett par personer och jag börjar hamra som besatt på fönsterrutan och efter lite skratt, en förklaring på tysk-engelska är vi strax på väg in mot perrongen igen. fy fan säger jag bara. dra i nödbromsen kändes liksom, lite väl...
Resten av helgen kollade jag varenda tåg vi gick in i typ tusen gånger så att det satt folk kvar. Huuuva!
u-bahn stationer i Berlin
Den senare är knivar, något jag är pinsamt rädd för. Jag hatar innerligt att skära mig och kan knappt diska våra köksknivar utan oro. hrm.
den största rädslan som jag drömmer mardrömmar om, är att åka hiss eller tbana, veta vart jag ska gå av, men helt plötsligt stannar jag på en helt annan våning/plats. Alltså, hissen bara fortsätter rakt ner tusen våningar under marken.. svårt att förklara. Nåväl, när vi var i Berlin för ett par veckor sen hade vi precis kommit in till stan och skulle åka u-bahn. Vi kommer ner på perrongen och ser vårt tåg och hoppar på, bara för att i samma sekund som dörrarna stängs, inse att tåget är helt tomt. you see, lämnar man en av huvudstationerna med en perrong full av människor, är oddsen rätt låga att tåget ska vara helt tomt. In i en tunnel åkte vi, för att sen helt plötsligt stanna. Behöver jag ena säga att jag var nära ett nervsammanbrott? Efter en stund kommer ett annat tåg, och där ser vi ett par personer och jag börjar hamra som besatt på fönsterrutan och efter lite skratt, en förklaring på tysk-engelska är vi strax på väg in mot perrongen igen. fy fan säger jag bara. dra i nödbromsen kändes liksom, lite väl...
Resten av helgen kollade jag varenda tåg vi gick in i typ tusen gånger så att det satt folk kvar. Huuuva!
u-bahn stationer i Berlin
Kommentarer
Trackback
